Härjedalssången

Det sveper från saviga skogar en il
med doft av linnéa och kåda.
Den drar över ödemarksmoarnas mil,
över myr, över hed, över fjällarnas ked
till bygder, där människor råda.

En hälsning från viddernas Härjeådal,
den gamla och goda och glömda,
där bäckarna brusa och vinden går sval
genom glesnande skog, där hacka och plog
bröt tegar så blyga och gömda.

Du fagra men fattiga ödemarksland
med strävsamma döttrar och söner!
Ni timrade byar på brinkarnas sand,
ni odlade mark men levde av bark
och gingo till Herren med böner.

Det sveper omkring oss idag som en il
med dofter från mila och svedja,
ett eko från hacka och slägga och kil,
ifrån gärde och teg, ifrån ridstig och väg,
från dalen och fjällarnas kedja.